”Ockulta kvarlevor” av Aleister Crowley (1908, 2016)

"Denne mytomspunne mystiker, magiker och charlatan är inte känd för sina noveller, och den här boken visar tydligt varför. En samling av tre korta noveller som alla har roliga grundidéer men sedan är rent tråkiga att läsa. Det finns ingen stämning, dialogen känns tillrättalagd och mystiken saknas (!!). Alla tre novellerna lyser istället av självglorifiering och av JVVF (”Jag Vill Verka Farlig”)."

       Boken är dessutom snedbalanserad med sina 10 sidor förord, 56 sidor noveller och 28 sidor efterord. För- och efterordet är dessutom skrivna av någon som är otroligt kåt på Crowley och inte skäms över att visa det, men som ändå inte ger speciellt mycket mer klarhet till personen bakom myten, eller till hans tankevärld. Istället är det mest skildring av typen ”Sen gjorde Crowley det och det och det och det.” och formuleringar som ”Oskulden förlorades vid fjorton års ålder, då han var ensam i hemmet med familjens köksa. Han knullade henne i moderns säng.” Överlag rätt trist ointressant läsning.

       Det är synd, för Crowley ÄR spännande, han har inspirerat David Bowies hela sjuttiotal och hans sista album "Blackstar", Ozzy Osbournes låt "Mr Crowley" och otaliga andra musiker och konstnärer. Han spelat roll för att föra fram den esoteriska mystiken i väst och för hippierörelsens vidgande av egna sinnet med hjälp av droger. Men den här boken bidrar tyvärr inte nämnvärt till förståelsen kring varken personen eller myten. Hastur förlag ger ut en massa annat spännande som jag tycker ni kan fokusera på istället för den här.