I den samlingen finns en novell av Thomas Ligotti (jag har tidigare skrivit om hans "My work is not yet done"). Han har kallats Lovecrafts moderne arvtagare, om än Ligotti är överlägset mycket skickligare skribent och ordväljare så delar de en fasa inför själva existensen, men där Lovecraft fokuserade på ateismens tomhet så känner jag att Ligotti blandar upp detta med senkapitalismens opersonlighet. Men, detta om Ligottis prosa, "Conspiracy against the human race" är inte prosa, det är en filosofibok. En mörk sådan. Så nattsvart mörk att jag inser att det här faktiskt är verkligt farlig litteratur.
Missförstå mig inte, jag har snavat omkring i det här ämnet tidigare, jag är inte en förespråkare av förbud mot litteratur eller ens censur. Men "Conspiracy against the human race" är faktiskt farlig. Jag tror att den kan ta kål på människor.
För det Ligotti gör i den här boken är att, grundat i en mycket imponerande belästhet, driva pessimismens filosofier framåt, med grundbudskapet att det mänskliga medvetandet är en evolutionär olycka. Att vi människor blivit medvetna om vår egen existens, och framförallt om vår egen kommande död, är en börda ingen levande varelse borde behöva bära. Som ingen klarar av att bära.
Den orädde som fortsätter läsa Ligottis svarta och skickliga framskrivning av kosmos storhet och vår mänskliga futtighet kanske skulle börja känna igen orden. För den här boken verkar ha varit mer än en smula inspiration när första säsongen av True Detective skrevs, faktum är att flera delar av karaktären Rusts dialog kommer ur "Conspiracy against the human race". Tyvärr skötte manusförfattarna inte de litterära blinkningarna till Ligotti lika snyggt som de till Lovecraft och Robert Chambers. Serien är hursomhelst fruktansvärt bra, och jag är övertygad om att den här boken varit en viktig pusselbit i den mörka framskrivningen av vår samtid.
Varför tycker jag då att den här boken är så farlig? Därför att pessimistisk filosofi alltid riskerar att skapa känslor av meningslöshet. Och det är en av de primära orsakerna (och symtomen) på djup depression. Och djup depression är i sin tur en av de vanligaste orsakerna till suicid. Litteratur kan vara en oändligt viktig vän för en deprimerad människa, men jag är också övertygad om att fel bok vid fel tillfälle kan stjälpa. Detta betyder naturligtvis inte att alla som läser Ligottis bok kommer ta livet av sig, och med min starka varning, är detta en fantastisk bok. Välformulerad, briljant i sin aggressiva attityd. Jag inser också att mina argument går helt på tvärs mot de jag la fram under min läsning av "Storm i den pelare som bär" av Andreas Lundberg. Kanske för att jag själv befinner mig i olika måenden i de olika läsningarna, Lundgrens romantiska mörker skulle också kunna fungera dräpande, men för mig blev den boken katarsisk. Jag vet inte, jag vill heller inte förbjuda något, bara uppmärksamma. Den här gången vågar jag själv faktiskt inte läsa färdigt boken, jag kommer säkerligen återkomma till den, men i dag känns det inte härligt masoschistiskt att läsa Ligottis mörker, utan det gör mig faktiskt illa på riktigt. Därmed inte sagt att jag är/blir suicidal eller så, och Ligotti själv skriver faktiskt fram att slutsatsen ändå inte blir självmord:
"Simply because someone has reached the conclusion that the amount of suffering in this world is enough that anyone woudl be better off never having been born does not mean that by force or logic or sincerity he must kill himself. It only means he has concluded that the amount of suffering in this world is enough that anyone would be better off never having been born."
Hur svart den här boken än är så hittar jag till slut en tröstande och stärkande aspekt av Ligottis tes. För om det nu är så att vårt medvetande är en evolutionär olycka, om det är helt orimligt att vi ska klara av att hantera vår världs och vårt egen lidande, då är det faktiskt inte så konstigt att vi mår dåligt ibland! Livet är svårt. För alla medvetande tänkande människor så är livet svårt.
(Köp boken här eller här eller här.
Den som vill ha mer Ligotti kan lyssna på underbara podden Udda ting här, här, här. Eller läsa mer om True Detective och Ligotti här.)
