”The Stone Gods” av Jeanette Winterson (2007)

Vi är i framtiden. Jorden är förbrukad, kapitalismen skenar, men en ny beboelig planet har just upptäckts. Och dit skickas vår berättare, tillsammans med den dittills skarpaste AIn, för att utforska, och i dialogen mellan dem och i jagberättarens ton ligger den här dystopiska scifiromanens storhet. Röstens syrlighet och vad den ser tar mig gång på gång till Margret Atwoods ”Oryx & Crake” (nej, inte bara pga kvinnor som skriver scifi), vilket inte i sig alls är ett dåligt ställe att vara på.

  ”..and we're all perverts now. By that I mean that making everyone young and beautiful also made us all bored to death with sex. All men are hung like whales. All women are thight as clams below and inflated like lifebuoys above. Jaws are square, skin is tanned, muscles are toned, and no one gets turned on. It's a global crisis.”

  Det finns annars tydliga RayBradbury-referenser och gammal scifi överlag, och en Captain Handsome är så Zaphodsk att han måste vara en hyllning till Douglas Adams.

Romanen fungerar som jag vill att bra scifi ska göra, genom att skildra en skryuvad variant av framtiden tvingar Winterson fram spännande och roliga situationer som ifrågasätter koloníalisering, antropocentrism, kapitalism, konsumtion, ytlighet, existensen överlag, idag, nu. Det är kul och utmanande läsning, antagligen ännu mer för en som inte redan är anarkist och hatar samtiden. Men jag har kul i läsningen, samtidigt som idén om en civiliserad civilisation ter sig ännu omöjligare efteråt (däremot ökar hoppet för mellanmänskliga relationer och konstens meningsskapande funktion). Det finns också en nästan primitivistisk ton, som när AI-androiden förklarar hur människan gjort sig själv överflödig, eller iallafall totalberoende av systemet:

  ”Successive generations of de-skilling mean that you can no longer fend for yourselves in the way that you once could. You rely on technicians and robots. […] Humans have given away all their power to a 'they'. You aren't able to fight the system because without the system none of you can survive.”

  Då är det svårt att inte bli sugen på att börja preppa ute i någon bunker i skogen.

”The Stone Gods” innehåller också spännande tankar om religion och vetenskap, Robosapiens som Winterson låter säga smarta dräpande saker säger till exempel att religion är en stor anledning till våld och agressivitet mellan människor, men att utan vetenskapen hade skadan de var kapabla att åstadkomma varandra varit betydligt mindre. Så varken ”de upplysta” eller ”de troende” är några fulländade exempel på medmänsklighet och upplysning.

  Bokens vackraste citat låg dock i ett helt annat ämne:

  ”We are right to teach our children how to think, but it is our children, more often than not, who can teach us how to feel.”

  Ett citat som talade rakt in i mitt småbarnspappe-hjärta. 

  Den mer kvantfysiska delen av narrativet går mig helt över huvudet, jag fattar det inte alls, och jag lämnar den därför okommenterad i övrigt, men hade den delen klickat för mig skulle jag antagligen värdera helhetskänslan av läsningen betydligt högre.

Köp inte av imperiet, men jag länkar för trafikens skull.