”Image of the Beast” inleds med att Harold Childe, en
korkad deckare ser en slags snuffilm av hur hans tidigare kollega
sexmördas under märkliga rituella former. Genom att konsultera en
skräcknörd med stor samling av bisarr litteratur leds Childe till
ett mystiskt hus ute i skogen, där det ylar varulvar och stryker
omkring sexgalna kvinnor som ägnar sig åt allmänna hemskheter.
Min favoritpodcast Bad Books for Bad
People nämnde den här romanen i förbifarten som ”Georges
Batailles 'The Story of the Eye' meets Monster Mash” och jag satte
direkt upp den på min att-läsa-lista. Dekadent symbolism med
rymdmonster lät helt som något för mig. Med facit i hand: visst,
bägge innehåller grova sexscener, visst bägge har symbolism
inbakat, osynligt för den ovaksamme. Titeln måste ha någonslags biblisk koppling (?), och undertiteln vittnar om att det gömmer sig mera mening i den också,
exorcism och ritualer (de betydelselagren från titlarna går mig totalt förbi i
läsningen). Farmer plockar överlag stoff och referenser hejvilt
från litteraturhistorien. Dante, Lord Byron, Matthew Lewis, Mary Shelley. Men en djup skillnad mellan Bataille och Farmer är att den
tidigare kan skriva, behärskar tempo, tonfall och ordval. Farmer
bara kör på. Det tar inte många sidor innan insikten kommer. För
att njuta av ”Image of the Beast” så måste läsaren strunta i
dramaturgi, vad som skrivs och vad som gestaltas, varför vissa delar
snabbspolas. Det går inte att läsa och förvänta sig att
handlingen ska hänga samman. En läsare får inte heller vara
känslig för kvinnohat eller för platta karaktärer. Farmer har
konstruerat en romanplot som egentligen inte är mycket mer än en
slags promenad genom ett läskigt hus fullt av monster, sex och våld.
Men klarar en att läsa den på det viset blir det riktigt kul!
Theodore Sturgeon (en av mina stora
författarhjältar, vars ”As the next question”-symbol jag
tatuerat på handen) har skrivit ett generöst efterord till den här
boken, där han ifrågasätter vanan att sätta etiketter på
romaner. Kan se poängen i att det skapar ett tolkningsföreträde
och ringar in romaner som kanske inte helt kan eller bör ringas in.
Etiketter får konstuplevelsen att stelna. Samtidigt behövs
diskussionen, tycker jag. Men i förhållande till ”Image of the
Beast” håller jag inte med Sturgeon. Inte ens när jag får förstå
att kvinnan som döljer en orm med mansansikte inuti sitt kön (!) är
en symbol för Jeanne d'Arc och Gilles de Rais (pallplats i ”galnaste
litterära monstret någonsin”?), så blir inte ”Image of the
Beast” mer än en noirdeckare, kryddad med kreativ Kronenburgsk
kroppsskräck och framskrivet som vildsint våldsamt snusk. Jag
älskar en annan poäng Sturgeon gör, som sätter ord på en av
anledningarna till att jag tenderar att frossa i provokativ
litteratur (självrannsakan och självutveckling):
”Calculated discomfort is a
wellknown path for truth.”
På Wikipedia läser jag att romanen
initialt gavs ut som pornografi! Det får mig att hajja till.
Absolut, upphetsning är en djupt individuell upplevelse, men jag är
förjävla skeptisk till att speciellt många blir verkligt kåta av
den här romanen. Jag tror inte ens det är syftet. För mig är den skriven av en skrattande
författare med glimten i ögat, med målet att få den avtrubbade snusk- och
fantastikläsaren att fnissa. Vilket funkar fint för mig! Men det är
för att jag kan se tjusningen i en sexdrog som tvingar hjälten att
springa omkring med ett oböjligt stånd som ejakulerar i opassande
situationer. Jag tycker att det är roligt med varulvsgriskvinnor som
halkar omkull i kroppsvätskor. Romanens mest flippade idé är
flådda människohudar som blir uppblåsta till ballonger (något som
aldrig har ett syfte eller förklaring mellan pärmarna. Det är bara
en bild som bränner fast i läsarens hjärna och stannar).
Så letar
du porr, ta en annan bok. Letar du psykologiskt påverkande snusk,
välj Bataille eller Mirbeau. Men vill du ha hypnotiskt vildsint
snusk att fördriva en timme eller två genom rejäl verklighetsflykt
i, då är ”Image of the Beast” kanske passande. Även om
”passande” är fel ord i sammanhanget. Farmers bok är långt
över alla gränser. Moraliska, som stilistiska. Be warned. Be
prepared. Be entertained.
Nu ska det bli skoj att höra litteraturproffsen i Bad Books mangla romanen.
Rota på ditt mest välsorterade antikvariat om du vill hitta ett eget ex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar