”Legends from the end of time” av Michael Moorcock (1977)

Äntligen blev det dags för sword and sorcery! Det här är en sån bok som du plockar upp billigt på Röde Orm i Göteborg, eller på Verklighetsflykt i Stockholm. 

  Michael Moorcock var en brittisk anarkist som skrivit ur sig tusentals sidor av underbar fantastik, mest känd för böckerna om Elric, som jag ännu inte läst. Men han verkar också ha skrivit en serie av långa noveller om tiden inför tidens slut, vilken den här samlingens tre berättelser ingår. 

  På samma vis som transgressiva romaner passerar gränser för att illustrera saker vi annars tar för givna så kan välgjord fantastik åstadkomma liknande effekter (förklaringen till att jag är en fan av bägge dessa genres). Moorcock är en sån författare som lyckas med det, vrider in och ut på mitt huvud genom läsningen. I ”Legends from the end of time” har han lekt med tankar på en framtid där ingen längre behöver dö, och där alla har kraftringar som de styr sittt utseende, sina förmågor, och sin miljö med. Om ett perspektivskifte behövs, då kan de flytta gravitationen och promenera runt i himlen en stund, och så vidare. Det är ett liv utan motstånd, i sinneligt överflöd, vilket givetvis ändå inte landar i en friktionsfri tillvaro. En slags dekadens utan vardagens motstånd, men också en överraskande färsk kommentar kring hur vi numer skapar våra egna världar på sociala medier och flöden, där vi också bygger ihop drömbilder av vår egen vilja, på gott och ont.

  Det här är rolig, välskriven scifi/fantastik-satir om hertigar, tidsresor, multiversum och svärdsdueller. Mina associationer går till Alastair Reynolds, för de svindlande världsbyggena, och till Ursula Leguin för de syrliga kommentarerna om dessa världsbyggen. Karaktärerna är idéstyrda på ett sätt som först känns ytligt och billigt, men Moorcock sköter sina sagor väl och driver dem till mycket intressanta situationer. Min favorit är Lord Shark, en tydlig nietzschian som vill duellera till döden, för ära och för att han förlorat meningen med livet utan utmaningar. (Namngivningen av karaktärerna får mig att tänka på vissa av Palahniuks noveller, något närmast fabelskt.)

  Det är också nämnvärt att Michael Moorcock samarbetade en del med det psykedeliska rymdrockarna Hawkwind (Lemmys band innan Motörhead). Moorcock spelade in en del låtar tillsammans med dem, och de inspirerades mycket av hans romaner. Samarbetet författare och hårdrockare från mig att associera till Nils Håkanson och Skraekoedlan, som jag ser framemot att se på Truckstop Alaska på lördag. Tydligen har Håkanson skrivit en novell som bandet sedan baserat sin svulstiga nya skiva ”Earth” på.

  Fan. Förlåt. Den här texten blev en enda snubbig referenskavalkad. Jag skärper mig till nästa gång.  ”Legends from the end of time” är iallafall rätt rolig, lättläst, överraskande och kryllar av fräsiga miljöer och scener. En bok att ha kul med, och ändå pressas till lite eftertanke.

Hittar du den inte på ditt antikvariat så tror jag att de tre novellerna jag läst ingår i den här samlingsvolymen.