När jag läste om Compton som scifi-författare fick jag
intrycket att han fokuserade mycket på moral och mjuka värden
överlag i sina historier, så när jag billigt fick fatt i en hel
bunt av hans böcker blev jag väldigt nöjd. När jag nu efter några
månader började läsa den tidigaste av böckerna i min Compton-hög
blev jag först lite besviken. En lång bit är den här boken
nämligen inte mer än en välskriven deckarhistoria. En uppstyrd
lyxig amerikansk militärbas i England. Huvudpersonen är pilot med
topphemliga uppdrag in över röda territorier (givetvis är det
Kalla kriget-kontext). Det sprids en läskig blodcancer bland
befolkningen över hela världen, flyktingkriser avlöser varandra,
den lilla militärbasen är förskonad från sjukdom, men också från
direkta nyheter från omvärlden. Folket demonstrerar, de dör utan
att få tillräcklig info eller hjälp från myndigheterna. Nån
karaktär är paranoid. Boken drivs fram genom skildringen av
huvudpersonens relation till sin fru. Men även om det känns gjort
och inte är storslaget så är det ändå tillräckligt spännande
för att jag ska fortsätta läsa.
Plötsligt vänder berättelsen ut och
in på sig och blir riktigt bra och tänkvärd. Foliehatts-scifi! Om
hur militärer och militären är läskiga, om vad makt, auktoritet
och hierarkier gör med oss. Om kärlek och förhållanden. Dessutom är givetvis uppfriskande att få läsa om starka
kvinnor i gammal science fiction. Jag underskattade helt klart
Compton, och ser nu framemot att läsa igenom min fyndhög av böcker
från honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar