"Smoke and Mirrors" av Neil Gaiman (2000)

En lite äldre novellsamling av Neil Gaiman, mycket fantasy, en del skräck och någon scifi. Några berättelser är gamla sagor, bockarna Bruse och Snövit, som Gaiman ruskat om på sitt karakteristiska vis och gjort mer skruvade och barnförbjudna. I hundraords novellen ”Nicholas” ändrar han min syn på tomtens tillvaro, i ”Changes” visar han att han klarar scifi också då han låter en forskare hitta på ett botemedel mot cancer, men med biverkan att patienten byter kön under behandlingen, vilket ger medlet en oväntad popularitet som rekreationsdrog. "The Price" innehåller nåt så fantastiskt som en katt som slåss mot djävulen. "Bay Wolf" är kanske det häftigaste monsterhistorien ever, och "Murder Mysteries" är, trots ett lökigt namn, en episk berättelse om änglar och Guds hämnd (japp, Lucifer är med. Japp, det är på Gaimansk vis synd om honom). Den korta ”The Sea Change” berör mig djupt på ett vis jag inte riktigt kan förklara, men tanken slår mig att jag kanske vill att nån läser ur den här på min begravning..

Jag ler sedan upprepade gånger åt att Gaiman mästrat en av novellskrivandets ädla konster, att väcka intresse genom första meningen.

”After all the dreaming is over, after you wake, and leave the world of madness and glory for the mundane day-lit daily grind, through the wreckage of your abandoned fancies walks the sweeper of dreams.” (Sweeper of Dreams”)

”It was raining when i arrived in L.A., and I felt myself surrounded by a hundred old movies.” (The Goldfish Pool and other stories)

Att läsa en novellsamling av Neil Gaiman påminner mig om varför jag sen några år inte drogar mig med annat än koffein – jag är så innerligt dålig på lagom. För den här samlingen borde egentligen avnjutas någon, eventuellt några, noveller i taget, då de är såpass medryckande och tänkvärda var och en. Men jag klarar aldrig av att vara balanserad, så precis som med starköl vill jag bara en till, och sen en till.. Men där slutar väl liknelserna, för upplevelsen och konsekvenserna av att drogfrossa Gaiman bjuder från en bredare palett känslor och tankar, för visst att han ibland lämnar mig med ångest, men det kan lika gärna vara fasa och oro, inspiration, eller den svindlande känslan att vara pytteliten och stirra på vår svårbegripliga värld.

(Låna bibblan eller köp här, här, här, här)