”Vegetarianen” av Han Kang (2007, 2016)

En bit in i den här romanen konstaterar jag att mina förväntningar inte kommer uppfyllas. 

      Jag trodde titeln var en referens till sōshoku-kei danshi, vilket verkar översättas till ”växtätare” och är en japansk term för män som inte är intresserade av mänskliga relationer utan hellre tillgodoser sina behov med teknikens hjälp. Sex verkar på japanska betyda ”relation i köttet”, och termen därför en pik till de som inte vill ha kött. Någonstans här inser jag också att Han Kang är sydkorean, och att min östasiatiska kunskap är pinsam. (Men vad är det med Japan och att hitta på bra termer för samhällsfenomen?)

      Iallafall, ”Vegetarianen” handlar inte om det, utan om en kvinna som drömmer obehagliga drömmar som får henne att inse att hon inte längre vill äta kött. Familjen löper amok och bokens första del blir så en skildring av konsekvenserna av hennes beslut att bryta mot samhällets normer. Om omgivningens tryck för anpassning, individuella livsval, majoritetens diktatur; om vilka känslor ett medvetet livsval skapar hos den som inte reflekterat över sina egna. Om hur de som drivs av ”sunt förnuft” kränks, provoceras och går långt för att pressa ned den avvikande personen i mallen igen. Det spelar ingen roll att hålet i mallen är för trångt för den person som blommat ut. Då trycker omgivningen hårdare. Situationen har två lösningar, omgivningen ger upp, eller blomman förlorar sina blad och slinker ner genom hålet.

      Jag tycker att det artar sig till en fin historia om styrkan att ta sig själv, sina drömmar och viljor på allvar, och blir en stark påminnelse om att alltid arbeta hårt för att förstå personer i omgivningen, respektera och inte döma. Boken utvecklar sig mot slutet alltmer till en berättelse om psykisk ohälsa, något jag läser in som ett resultat av den sociala isolering huvudpersonen utsätts för.

      ”Det verkade räcka för henne att helt enkelt möta vad det än var som kom i hennes väg lugnt och sansat. Eller så var det så att saker och ting pågick inom henne, hemska saker som ingen ens kunde ana sig till, och att det därför var omöjligt för henne att samtidigt hantera vardagen. I så fall skulle hon naturligtvis inte ha ork över för nyfikenhet eller intresse eller ens för någon meningsfull reaktion över huvud taget på alla de bagatellartade händelser som pågick på ytan.”

      Berättelsen växlar flera gånger på ett effektfullt vis utan att förlora fokus eller känsla, och skildrar därigenom olika förhållningssätt inför livsval och de hjärnans sjukdomar som inte kanske direkt syns på ytan, men som kan utnyttjas. För detta blir också en bok om attraktion, om makt och övergrepp.

      En överlag mycket underlig bok, fullkomligt hopplös att sätta fingret på, men mycket läsvärd. Tack Flora för tipset!