”The Bloody Chamber and other stories” av Angela Carter (1979)

  Sagor har inte alltid varit fyllning till Disneyfilmer, en gång var de sedelärande berättelser som skulle säga något till läsaren om hur en bör leva sitt liv. Gärna var det kvinnor som skulle förstå att de måste passa sig för den farliga världen. Och männen ska slåss medan kvinnorna räddas och så vidare. 

  Det är en grej i fantastiken att göra nya takes på gamla sagor och myter. Neil Gaiman har gjort det, Margret Atwood och säkert tusen till, tror exempelvis att Rebecca Solnit just släppt en version av Törnrosa? Iallafall, Angela Carter gör i ”Bloody Chamber” just detta, skriver egna varianter på klassiska sagor, men hon gör det inte bara i underhållande syfte (eller säljande), utan har använt sig av det sedelärande elementet i gamla sagor, fast på ett feministiskt vis. Det blir skitkul! Sensmoralen kan typ vara, ”lita inte på den rike riddaren, lita hellre till din mamma” eller ”gift dig inte rikt, gift dig hellre inte alls”. Sen kanske inte sagorna vänder upp och ned på min syn på tillvaron, men det läsnjutning utan skav! Carter ger varje saga ett vuxet smutsigt skimmer, men vårdar väl det magiska i läsupplevelsen.

  Titelnovellen ”Bloody chamber” är Carters version av historien om Blåskägg (som i sin tur på något sätt jag inte förstår, sägs komma ur berättelsen om Gilles de Rais, som jag skrev en del om i min text om Huysmans ”I avgrunden”. Förtjust upptäcker jag att den kopplingen inte går Carter förbi, tvärtom refereras det till Huysmans och en del mer franska dekadenter, och hela Carters Blåskäggshistoria utspelar sig i Frankrike på 1920-talet). En ung tonårig oskuld gifts bort med en rik adelsman som varit gift två gånger tidigare men under mystiska omständigheter förlorat bägge fruarna. På brölloppsnatten måste maken plötsligt iväg, han lämnar alla nycklarna till slottet till flickan (hans nya fru) och säger att hon får göra vad hon vill, utom besöka hans speciella rum (kan inte låta bli att tänka "mancave" då jag läser). Givetvis kikar hon där, och då börjar hemskheterna.

  Det finns annars ett par versioner av Rödluvan, Mästerkatten i stövlar, Skönheten och odjuret och några sagor jag inte kan placera (och Alice i Underlandet?). Jag kan känna att de ligger fel i antologin, de är sorterade så tex. varulvstexterna kommer samtidigt, men jag tycker att texterna skulle behöva sära på sig för att inte förvirra mig som läsare. Kanske är det bara att min engelska är lite för haltande för Carters höglitterära vackra språk. Kanske läser jag som vanligt lite för fort. Jag vet inte. Bra läsning är det oavsett.

Köp här, här, här, här.

Nu ska det bli en fröjd att lyssna vad litteraturproffsen i Bad Books for Bad People säger om boken.