torsdag 1 december 2016

"The October Country" av Ray Bradbury (1956)


Ray Bradbury gjorde sig odödlig genom Farhenheit 451, en dystopisk sciencefictionklassiker om brandmän inte längre behöver släcka bränder utan istället arbetar med att bränna böcker, eftersom en lättjetörstande befolkning som bara tittar på tv beslutat att skriven litteratur är för ångesttyngd. Den boken skulle tåla en omläsning för jag har den långt ifrån färskt i minnet, däremot satt namnet Ray Bradbury kvar då jag rotade i boklådorna på Östhjälpen i Jonsered. Där hittade jag novellsamlingen ”The october country” utgiven 1956, men med noveller skrivna under 40- och 50-talet. Bradbury var en mycket produktiv författare med många skönlitterära böcker, tillsammans med över 600 publicerade noveller under sitt liv. Det verkar finnas flera versioner innehållande olika antal noveller, 13 stycken är samlade i den här samlingen jag hittade. Jag blev förvånad över att upptäcka att de är snarare skräck och fantasy än science fiction, varav några riktiga ryggradsrysare, och efter en del googlande har jag förstått att det var ett verkligt superfynd jag gjorde i boklådan.

Det väldigt lösa temat är att alla novellerna på något vis förmedlar höstkänsla (är det inte vad Knausgård håller på med nu förresten?), men i övrigt spretar historierna mellan psykologisk skräck och övernaturligheter. Vi får bland andra lära känna den handikappade barnet som inte tar sig ur sängen, men som via någonslags telepatisk förmåga kan leva ett liv utanför huset genom sin fritt springande hund. Vi får följa med den olycklige, småväxte man som varje kväll besöker ett spegelhus på en karneval för att gå raka vägen till den konkava spegeln som får honom att se normallång ut. En bonde köper loss en fascinerande burk med vars odefinierade innehåll han imponerar på sina grannar och sin fru. Andra historier är den om kvinnan som vägrade dö, den om mannen med vingarna som fylleflyger in i en kraftledning, eller den om den fattiga familjen som mirakulöst hittar en öde gård med blomstrande vetefält som döljer ett oväntat, gigantiskt ansvar.

Det kryllar av fantasi och oväntade vändningar i den här novellsamlingen, verkligen passande ruggig höstläsning. Men Bradbury är inte bara fantasifull och överraskande, han har ett vackert och målande språk också. Som exempel den här beskrivningen av en tystnad i ett samtal:

"Here lay a typical Garvey silence. Here sat the largest manufacturer and deliverer of silences in the world; name one, he could provide it packaged and tied with throatclearings and whispers. Embarrassed, pained, calm, serene, indifferent, blessed, golden, or nervous silences; Garvey was in there." 

Citatet blir även ett exempel på hur vacker novellformen kan vara. Stycket i boken varifrån citatet kommer inleder att beskriva ett samtal, men i beskrivningen av ett avbrott i samtalet så bakar Bradbury in en tänkvärd och vacker karaktärsbeskrivning också. Jag värderar överlag novellformen högt, den författare som klarar noveller klarar garanterat en längre historia också, då det är ett svårt uppdrag att på bara några sidor hinna få läsaren att känna något. I skräckformen förväntar jag mig dessutom att på något vis bli överraskad. Bradbury lyckas inte bara med att få mig att känna saker, han skrämmer upp mig till sittande i mitt sängläsande, och han lämnar mig också med en för alltid förändrad syn på mitt eget skelett och på den vinande vinden utanför fönstret. Och vad var det egentligen i den där burken!?

Jag kommer plocka fram den här samlingen nästa höst igen.



Två läsvärda recensioner hittar du här och här. Den senare länken innehåller även fantastiska illustrationer från någon annan utgåva än den jag köpte.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar